Saknar min fina lilla älskling så himla mycket fast det bara är några timmar sen jag lämnade henne på dagis.
Fast hon är så himla trotsig emellanåt, hon kan slåss, vara så himla envis och göra tvärtemot.
Så är hon ändå världens bästa och underbaraste barn!
Hon är världens finaste, så mysig och så kärvänlig.
Jag gör allt för henne och vill verkligen att hon ska ha det bästa, få det bästa och absolut inte behöva lida!
Det är därför jag är så jäkla rädd just nu, över hur allt ska bli. Jag sätter henne i första hand men vet inte alls hur jag ska få ihop det här. För som det ser ut nu, så är det ju hon som kommer få lida :(
vi hade kunnat lösa det här tillsammans, vi hade grejat det, det vet jag!
SvaraRaderajag har erbjudit mig, men dög inte...