Helt otroligt duktig jag är på att sitta själv och gräva ner mig. Hur lyckas jag?
Det är så mycket jag längtar efter.. men jag vet att det är bra att det är som det är iaf.
Som t ex Ripton, jag börjar gråta när jag sitter här helt själv och tänker på honom, min fina hund!
Jag vill ha dig här bredvid mig i soffan, ligga på rygg så jag får klia dig på magen och i ljumsken.
Men jag vet att du har det så bra där du är och du får uträtta dina behov mycket bättre än vad du skulle göra här hos mig.
fyfan för hösten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar