det gör så ont..

Jag vet inte vad jag ska säga eller vad jag ska göra.

Har en väldigt svår och jobbig tid just nu.. men samtidigt känns det som jag vill skriva av mig för att få uttrycka mig.

Bloggen fungerar inte så bra nu men det kommer jag kunna gå tillbaka och se och veta att det här var en jobbig tid.. varför ska jag behöva skriva om roliga saker eller försöker muntra upp mig eller andra människor. Varför ljuga när jag egentligen mår pest.

Emellanåt känns det som jag har slut på tårar, det går inte att gråta. Men jag har så ont och har sådan sorg.. men nu i skrivande stund, när jag får utrycka mig så känner jag hur tårarna börjar pressas fram. Jag har musik i öronen och det gör det ännu lättare att få fram sin sorg. Det är skönt.

Som många vet så är min farfar väldigt dålig. Det kommer aldrig gå vägen och vi sitter och vakar över honom.. men han är en sån kämpe och vägrar att ge upp! Han kämpar in i det sista, vill inte se oss andra lessna och försöker visa sig så glad och bra som det går för att vi inte ska må dåligt.

Cancer.. denna jävla helvetes cancer.

Jag hatar den obotliga sjukdomen!!

Allt har gått så fort... vi trodde det skulle gå vägen och när vi väl hade hoppet så gick det utför istället.

Farfar, världens finaste farfar förtjänar inte det här! Det finns ingen snällare människa.

Nej det går inte att gråta, vad är det för fel? Jag är helt skakis, har ont i magen och världens klump i halsen, men det går inte att släppa på.

Mina tankar ligger på farfar hela tiden och jag hoppas han slipper lida mer snart.. även om det låter grymt. Har aldrig någonsin i mitt liv sett en människa så sjuk men ändå kämpar så hårt.

Jag älskar dig farfar, du är bäst!