Pumba!

Efter Jens dog så har man märkt att Casper inte är sig lik. Det tog ett par dagar men sen så började han väl förstå att Jens verkligen var borta. Han är typ aldrig inte, man får tjata länge innan han kommer in och när han väl gör det så skyndar han sig att äta för att sen snabbt kunna gå ut igen.

Och när han väl var ute så såg man att han letade.. kollade runt sig, stannade upp och gick och letade.

Och det är ju synd om han om han ska må så.. vi vill ju inte ha en katt som hela tiden är ute och inte umgås någonting med oss. Katten kommer ju bli jätte skygg då när det inte är inne nånting. Sen är det djurplågeri tycker jag om han ska gå och vara deprimerad och bara vänta på att Jens ska komma.

Så igår fattade vi beslutet att hämta hem en kattunge. Visst kändes det lite väl tidigt men det kändes som det rätta för Casper.

En ljusgråspräcklig hankatt på 15veckor som heter Pumba! Han är lite smal och avlång i kroppen, lite sådär speciell som vi vill ha våra katter, lite eleganta och inte vanliga knubbisar :)

Allt går jätte bra här hemma! Han är fortfarande lite smårädd för Casper och Ripton men dom har hälsat på varandra flera gånger och är jätte nyfikna på varandra.

Han är så jäkla gosig, man kan tro att vi har haft han hur länge som helst! Han går runt och spinner hela tiden och bara stryker sig. När jag satt i soffan så kom han och bara tryckte upp sitt ansikte i mitt och gosade, haha sötnos!

Man kan verkligen tro att han har fått Jens själ i sig.. han är precis så gosig som han var, till och med värre!

Men allt går iaf jätte bra! Han är inte ett dugg rädd för Tuva, hon får klappa och greja med honom och han bara spinner och det tycker ju hon är super kul förståss :)

Nu ska vi hålla han inne så länge som möjligt så han blir riktigt van vid oss, lika speciell som våra andra katter och lyssnar bra på oss.

Man märker redan nu förändring på Caper.. vi har hållit honom inne och han har knappt klagat ett dugg och velat gå ut :)